Sommarfunderingar del 4

Jaha nu är det måndag igen och 3:e semesterveckan har startats precis som de andra 2, dvs med ostadigt väder. Fast det kunde ju varit värre. Om meteorologen fått rätt så hade jag haft vadarstövlar på mig framför datorn. Jag anade dock att det inte skulle bli så mycket vatten från himelen. För Aftonbladet skrev att det skulle bli skyfall och översvämning och deras prognoser brukar vara en bra indikation på hur det INTE kommer att bli. Så va ska man göra denna veckan. Golf hoppas jag att det blir och även möjlighet till god mat och dryck, helst i glada vänners lag. Tyvärr så är oftast inte heller vännerna lika glada när solen inte vräker ner. Taket på kåken som fortfarande frikostigt delar med sig av vad gudfader släpper ner lär nog få vara ifred ett tag till. Då det lär komma ner ännu mer flytande om man skulle drista sig till att försöka byta mellan skurarna. När jag ändå är i gång och klagar så kan jag även dra en episod från förra veckan. Onsdagen var en sorgedag. Min högt älskade sommarjacka hade bestämt sig för att lämna jordelivet och klädd som fattig Lasarus stannade jag och tanten till i Knalleland på väg hem från Falköping. Glad i hågen styrde jag mina steg in på Jack ´n Jones och tänkte riva åt mig en ny jacka. En mycket trevlig och vaken expedit upplyste mig dessvärre om att jackor det var det ont om. Och sådana i diskreta färger och tygliknande material fanns inte längre. De få exemplar av ytterplagg som förevisades var gjorda i något som liknade plast och hade neonfärg. Mycket klädsamt på en småfet, halvkallig 45-åring! Nåväl vi gick vidare och nu blev det rktigt tydligt varför butikerna i Knallerian har lönsamhetsproblem. Besöken på Dressman och KappAhl blev helt fruktlösa. Huruvida det fanns en tygjacka i sortimentet har jag ingen aning om då de så när som på två personal helt tomma affärerna helt saknade service. Inte så mycket som en blick åt trashanken med fru som kom in och rev runt bland  galjarna. Hur fan kan man vara butikssäljare och inte ta notis om en presumtiv kund. Det torde ju inte vara svårt att se att jag behövde en ny jacka när den trasiga fortfarande utan direkt framgång försökte täcka min kropp. Jag fick till slut tag i en jacka. På Cubus. Inte för att vi fick hjälp där heller men det råkade hänga en sandfärgad tyg jacka med plats för båda airbagen och aparmarna på galje.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0