Om tankar kring livet och döden.

Varför tänker man alltid framåt i tiden i stället för att tänka och leva i nuet?
Reklamen i TV uppmanar oss att spara för ålderdomen. Det är säkert ett gott råd om man nu kommer att ha någon ålderdom. Men vad är det som säger att man lever i morgon? Jag kanske inte vaknar i morgon bitti. Sannolikheten att jag får en massiv hjärtinfarkt eller en stroke i sömnen är väl kanske inte så stor. Men risken finns där för alla och ökar med hur man har levt sitt liv. Varje cigg, pilsner, brist på motion, pizza och tidigare arbetsmiljö läggs till i ekvationen som till slut redovisas under rubriken "Döda" i lokaltidningarna. Vad har jag då för nytta av att jag sparat 100-tusentals kronor som jag ändå bara skulle fått räntan tillbaka på? Och vad är det som är så facinerande med att bli gammal och få en kropp som ingen varken vill ha eller se. Ej heller orkar göra det man vill utan vara hänvisad till det man kan. Visst finns det pigga åldringar som säkert har ett fint och meningsfullt liv. Men vad är oddsen till att det skulle "drabba" mig?
NEJ det är sannolikt bättre att förbruka de medel man har och få ut det mesta möjliga av livet just här och nu.