Fakta, Dramatisering, Fiktion

Ja hur kan man vara säker på vilket? Det kan man förmodligen inte. Det finns nog inte en enda berättelse utan ett uns av sanning bakom. Ta Lisbeth Salander, Stieg Larssons romanfigur, som exempel. Inte för att jag tror att det funnits en sådan "krigsmaskin". Men nog fasen har någon ung flicka eller pojke hamnat i kläm mellan säkerhetspolis, politiker, diplomati och "rikets säkerhet". När man läser dessa böcker får man faktiskt en känsla av att dikt och verklighet vävs samman. Varje mordgåta och kriminalserie bygger förmodligen på en verklig händelse. Är det kanske så att riktiga förbrytare till och med återanvänder gamla brott i sin egen karriär? Och hur påverkas vi av att se sådana brottsskildringar på TV. Helt klart är att man får ett intryck som påverkar för kortare eller längre tid. Har man sett en film med många biljakter så kör man som en "biltjuv" hem från biografen. Och gamla fakta avseende filmen "Warriors" visar att ungdomar som såg denna film gick rätt ut och slog sönder och misshandlade sin omgivning. Framför allt i USA och i stadsdelar där befolkningen har begränsad begåvningreserv. Men är det inte så det ser ut här med. Det är ju inte direkt "det skarpaste verktyget i skjulet" som är ute och slår folk på käften, rånar och bär sig åt. Om man då antar att lågintelligenta är mer påverkningsbara för synintryck genom rörlig bild än genom att läsa skriven text kanske det vore en väg att utbilda personer med "hissen på bottenvåningen" i framtiden. Samt se till att negativa synintryck begränsas eftersom de leder till kriminellt beteende.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0