Det var en mulen och regnig februariförmiddag i centrala Göteborg. Människorna i staden gjorde det man brukar göra. Jobba, shoppa eller bara en snabb fika på någon av kafeerna.

Men något var inte som vanligt just denna torsdag. En gråraggig varelse strök skrämd av stadens alla ljud längs husfasaderna. Trött våt och hungrig följde han sin instinkt att söka föda, värme och vila.

Helt plötsligt kände han doften av mat och hungern trotsade hans rädsla för allt det nya i hans omgivning. Han sprang in i entren och den ljumma vindpust hans frusna kropp mötte fick honom att känna en känsla av välbehag. Men den förbyttes omgående till outtalad skräck. Det var tvåbenta figurer överallt runt om honom helt plötsligt som skrek och viftade. Flera av dom rusade runt och flaxade med armarna.

Han greps av total panik. Det syntes ingen väg ut och han valde att slåss för sitt liv. En liten figur i hans omedelbara närhet blev första offret för hans attack. Det var en liten flicka på 6 år som fick sitt ansikte bortslitet. Utfallet varade kanske 10 sekunder totalt. Den tiden räckte för att folket skulle skingras såpass att han fann en väg ut ur köpcentrat. Förutom den lilla flickan så skadades ytterligare ett 20-tal personer. Flera fick kraftiga bett men många blev trampade i tumultet som uppstod då folk flydde i panik. 

 

Detta är ren fiction...men är det osannolikt?

Vi ska inte blunda för de problem som kan uppstå. Varg ska finnas i vårt land tycker jag. Men inte i tätbefolkade delar. Risken med att inte se att det kan bli problem och förebygga dessa är att om 5-10 år har vi "Varghatar-partiet" i Riksdagen, precis som tidigare förnekanden har skapat möjlighet för Sverige Demokraterna att bli tredje största parti.

 

Jag vet att detta är skruvat och hårt draget.

Men OM det jag skrev här ovanför en dag blir sanning...vad händer då?

Eller hur...ja då menar jag inte förvärvsarbete utan sådant man tar sig för när man är ledig. Det finns massor av tvång, plikter och hobbies. De två förstämnda står i relation just till relation. Barn, främst minderåriga, är en komplicerande omständighet. Fruar/Sambos, speciellt mångåriga, är detsamma. 

 

Men om vi ponerar att man kan överbrygga svårigheterna och helt och fullt avnjuta sin fritid efter eget gottfinnande.

Vad gör man då?  Jo, åtta gånger av tio hamnar man i en soffa och den nionde gången i en säng. 

Båda dessa inventarier kan dock medge en trevlig hobby. I synnerhet vid en någorlunda färsk bekantskap. Men liksom en öppnad petflaska förlorar innehållet förmodligen kolsyra över tid.

 

För övrigt sitter man overksam och förslappad tills man förstoppad tvingas till en Presleymanöver på porslinsbussen. Man kan i brist på annat exempelvis spela gitarr eller för all del något annat instrument. Man kan promenera eller motionera på behagligare sätt med någon boll eller racketsport. 

 

Vad jag vill komma till i mitt eftermiddagssvammel är att om man gör det man tycker är roligt och inte skadar någon annan. Så är det ok.  I händelse att man inte orkar göra nåt roligt är det upp till en själv att förändra detta. Men be gärna om hjålp.

Parkeringen utanför Scorpionen måste vara den mest plåtfördärvande platsen i Kinna. Fornminnesföreningen som lägger sin pension på bingo är inte det vassaste i lådan på att manövrera ett fordon heller...

 

Maten smakade utmärkt som vanligt men snaka om att en del människor ger en creapy känslor i kroppen. Jag menar inte personalen denna gång utan två av gästerna. 

Jävligt udda snack om döden och självmord, blandat med tiggande av pengar är inte vad man direkt tycker om att höra när man äter. Även om dom inte störde mig direkt så är mitt bestående intryck att det finns många spännande kemikalier i omlopp, alternativt för öppna dörrar på den "slutna" psykvården.

 

Men dom hade nog fullt upp att göra. För efter lunchen med "extra allt" och stor läsk skulle dom spela TV-spel resten av dagen.

 

Misstänker även att denna dag är årets kallaste alla kategorier. Fy fan vad jag fryser så fort jag går ut.

Men hav förströstan...snart är det grön vinter...och semester ;-)

På tisdagar när jag äter min lunch bestående av stekt fläsk med löksås sitter det ett gäng bestående av 7-8 gamla hantverkare som tydligen samlas där varje tisdag för att få en timmes samkväm.

De är av den gamla stammen och det diskuteras både politik och världshändelser.  Men även en hel del anekdoter från deras yrkesverksamma liv. Ni anar inte hur mycket grejor det ligger i husgrunder, innerväggar och avlopp runt om i kommunen. Det är huvudnycklar, borrmaskiner, div andra verktyg och persedlar. 

 

En annan äldre herre, förmodligen en bra bit över 70 år gammal, satt ensam och åt sin lunch.

Min spontana tanke var faktiskt att det va lite synd att han satt helt alena. Men då hans telefon ringde mitt under ätandet så blev jag av annan uppfattning. Han fiskade upp ett blåtands-headset ur fickan och gav sedan den uppringande en total genomgång av installation, kalibrering och justering av någon form av parabol-anläggning. Jag hängde inte med ett spår kan jag tillägga. Dessutom tror jag inte han slutade tugga mat vid något tillfälle under samtalet. Så ibland är fördomar av ondo.

 

Som avslutning på denna lunchguidning kan jag meddela av helt andra anledningar att Zebran är ett randigt djur.

Man kan möjligen över generationer avla bort ränderna. Men dom går inte at tvätta bort. Varken av Zebran själv eller hängivna volontärer. En gång Zebra alltid Zebra...

Nu börjar vintern ta på nerverna. 

Det växer en allt starkare längtan till vår och sommar. Fast man lär väl bli lurad på konfekten som vanligt. Det blir väl regnperiod med moderata temperaturer som vanligt på senare år.

Men ändå, drömmer jag om ljumma sommarkvällar och långa cabbeturer på krokiga vägar. Grillkvällar och lättsamt samkväm. Men tyvärr är väl minsta möjlighet till detta minst tre månader bort.

Sexualsadism på modet!

Ja det verkar vara den senaste flugan på tapeten.
I alla fall om man ser till de medelålders kvinnor som helt oblygt delger sina möten med Mr Grey på sociala medier.

Det är väl ett känt faktum att fantasier är bra och att de i de flesta fall skall vara just fantasier och inte levas ut i verkligheten.

Men just det faktum att denna variant av tantsnusket fått en så offentlighet gör att man ställer sig vissa frågor.

De unga män som registrerar vad en majoritet av tjejerna skriver om sina reaktioner på dessa böcker kanske får en bild av att sexualsadism och total underkastelse är vad kvinnor tänder på i verkliga livet.
En del kvinnor jag pratat med som levt i sådana förhållanden som beskrivs i böckerna är inte lika roade av det faktum att andra kvinnor kan råka ut för samma sak.

Handfängsel, piskor och analpluggar kan säker vara en krydda under ordnade former i form av rollspel och utagerande av fantasier mellan par som söker nya vägar för att krydda upp sitt sexliv. Det är ju helt klart att det förekommer en värld som många av oss inte kan tänka oss ta del av, men som de som har det som verklighet njuter och tillfredställas av.

Det är inget fel i det så länge det sker i samförstånd.
Men om man leker med tanken att två ungdomar precis har träffats och killen omgående kedjar fast tjejen i sänggaveln och ger henne en sodomitisk upplevelse tillsammans med några för hårda piskrapp, i tron att det är så här kvinnor vill ha det. Så lär det bli rubriker i tidningarna.

Tro mig, folk får läsa vad dom vill och njuta av det efter eget gottfinnande.
Jag vill bara poängtera att det finns fler nyanser än 50 när det gäller hur man delger sin omvärld om vad man sysslar med.

Ponera att en grupp män skulle skriva liknande utsagor om exempelvis en viss typ av filmad pornografi. Jag skulle tro att åtminstone rödstrumporna skulle gå i taket per automatik.

Är jag bitter eller avundsjuk? Nej men jag gillar att skriva av mig mina tankar och kanske väcka en tanke hos någon annan. Man kan se saker ur olika vinklar och jag vet att det finns dom som håller med mig i sak även om jag på intet sätt missunnar någon att läsa vad den vill.

Puss på er, eller rättare sagt pisk på er ;-)