På tisdagar när jag äter min lunch bestående av stekt fläsk med löksås sitter det ett gäng bestående av 7-8 gamla hantverkare som tydligen samlas där varje tisdag för att få en timmes samkväm.

De är av den gamla stammen och det diskuteras både politik och världshändelser.  Men även en hel del anekdoter från deras yrkesverksamma liv. Ni anar inte hur mycket grejor det ligger i husgrunder, innerväggar och avlopp runt om i kommunen. Det är huvudnycklar, borrmaskiner, div andra verktyg och persedlar. 

 

En annan äldre herre, förmodligen en bra bit över 70 år gammal, satt ensam och åt sin lunch.

Min spontana tanke var faktiskt att det va lite synd att han satt helt alena. Men då hans telefon ringde mitt under ätandet så blev jag av annan uppfattning. Han fiskade upp ett blåtands-headset ur fickan och gav sedan den uppringande en total genomgång av installation, kalibrering och justering av någon form av parabol-anläggning. Jag hängde inte med ett spår kan jag tillägga. Dessutom tror jag inte han slutade tugga mat vid något tillfälle under samtalet. Så ibland är fördomar av ondo.

 

Som avslutning på denna lunchguidning kan jag meddela av helt andra anledningar att Zebran är ett randigt djur.

Man kan möjligen över generationer avla bort ränderna. Men dom går inte at tvätta bort. Varken av Zebran själv eller hängivna volontärer. En gång Zebra alltid Zebra...