Ett år till så uppnår man den aktningsvärda åldern "ett halvt sekel"...50 jävla år!  Vart tog dom vägen?
De 4-5 första har man ju bara sporadiska minnen ifrån men från 7-8 års ålder är väl det starkaste minnet att man hela tiden ville bli äldre och att tiden masade sig fram som en mördarsnigel på "roppe". Man längtade till högstadiet och till att fylla moppe...sen till gymnasiet och bli arton och ta körkort och som grande finale bli tjugo och få handla på systemet.  Man hade ju en hel del andra drömmar och förhoppningar också...så som resor och äventyr...spännande jobb och kanske t o m bosätta sig utomlands.
Omständigheter gjorde att ingendera av detta hände....

 

Från första barnet och fram till dags dato har livets karusell accelererat i allt snabbare fart....från att ha varit småbarnsförälder med alla de bekymmer...men också med den glädje det innebär ...till att idag ha vuxna ungar som studerar och arbetar. Ja jävlar vad tiden gått fort...och den lär rusa på fram till den dagen kommer då man når slutstationen...nu är det bara en fartsträcka kvar...inget krut att spara utan ge järnet ända in i kaklet....så om någon undrar...jo jag ämnar ha kul resten av vägen.