Ett år till så uppnår man den aktningsvärda åldern "ett halvt sekel"...50 jävla år!  Vart tog dom vägen?
De 4-5 första har man ju bara sporadiska minnen ifrån men från 7-8 års ålder är väl det starkaste minnet att man hela tiden ville bli äldre och att tiden masade sig fram som en mördarsnigel på "roppe". Man längtade till högstadiet och till att fylla moppe...sen till gymnasiet och bli arton och ta körkort och som grande finale bli tjugo och få handla på systemet.  Man hade ju en hel del andra drömmar och förhoppningar också...så som resor och äventyr...spännande jobb och kanske t o m bosätta sig utomlands.
Omständigheter gjorde att ingendera av detta hände....

 

Från första barnet och fram till dags dato har livets karusell accelererat i allt snabbare fart....från att ha varit småbarnsförälder med alla de bekymmer...men också med den glädje det innebär ...till att idag ha vuxna ungar som studerar och arbetar. Ja jävlar vad tiden gått fort...och den lär rusa på fram till den dagen kommer då man når slutstationen...nu är det bara en fartsträcka kvar...inget krut att spara utan ge järnet ända in i kaklet....så om någon undrar...jo jag ämnar ha kul resten av vägen.

Ja vad betyder det egentligen? Det borde betyda att man oavsett ämne har en laglig rätt att uttrycka sin åsikt om saker och ting. Jag personligen tror att det är vår grundlagsskyddade rättighet, men hur fungerar det i praktiken? Jo tämligen dåligt. Nu menar jag absolut inte att man ska ha rätt att vädra vad som helst utan att bli emotsagd. Men man borde inte riskera att få en smäll på käften eller bli uppsagd från jobbet bara för man har en åsikt. Vissa typer av aktivt handlande däremot, borde vara saklig grund för både en smäll på truten och sluten psykiatrisk vård på obestämd tid. Men det är en annan sak.

 

Det bästa sättet att bemöta en åsikt borde ju vara att motbevisa det som sägs och att med ett logiskt resonerande får den som har avvikande uppfattning att ändra sig.

Nu är det väl i vissa fall så att det inte går att motbevisa pga att åsikten som avviker endast gör det för att den inte samstämmer med den politiska eller mediala korrektheten, som i sanningens namn inte alltid är fakta, utan stödjer sig på diverse andra grunder.

 

Vem är då till att sätta sig till doms över rätten att avskeda eller misshandla någon?

Jag ämnar inte peka ut någon falang för det tror jag ni som läser kan lista ut själva, men det är ju oftast inte de som faller in under medelsvensson som agerar "polis" i dessa ärenden.

 

Man behöver alltså inte tycka som majoriteten i någon fråga, ej heller klä sig eller eller uppträda som alla andra. Men man ska uppföra sig som "folk" och gör man det ska man inte behöva titta över axeln efter potentiella fiender med våld som enda lösning på sin egen osäkerhet.