Eller hur...ja då menar jag inte förvärvsarbete utan sådant man tar sig för när man är ledig. Det finns massor av tvång, plikter och hobbies. De två förstämnda står i relation just till relation. Barn, främst minderåriga, är en komplicerande omständighet. Fruar/Sambos, speciellt mångåriga, är detsamma. 

 

Men om vi ponerar att man kan överbrygga svårigheterna och helt och fullt avnjuta sin fritid efter eget gottfinnande.

Vad gör man då?  Jo, åtta gånger av tio hamnar man i en soffa och den nionde gången i en säng. 

Båda dessa inventarier kan dock medge en trevlig hobby. I synnerhet vid en någorlunda färsk bekantskap. Men liksom en öppnad petflaska förlorar innehållet förmodligen kolsyra över tid.

 

För övrigt sitter man overksam och förslappad tills man förstoppad tvingas till en Presleymanöver på porslinsbussen. Man kan i brist på annat exempelvis spela gitarr eller för all del något annat instrument. Man kan promenera eller motionera på behagligare sätt med någon boll eller racketsport. 

 

Vad jag vill komma till i mitt eftermiddagssvammel är att om man gör det man tycker är roligt och inte skadar någon annan. Så är det ok.  I händelse att man inte orkar göra nåt roligt är det upp till en själv att förändra detta. Men be gärna om hjålp.